Jag undrar hur du styr mig ? är  du lika förvirrad med mig ...

Jag känner denna hjärndimma fylla mina dar ...

Jag saknar då vi kunde hålla ihop som ett lyckligt par ..

Denna syn jag får i mig , är att du har gett upp att kunna styra mig ..

Smärtan som dunkar uppe på , känns som en stram mössa jag bara vill ha av ..

Yrslen som känns som en gungning till o från ..

Får mig att må illa o känna mig full utan ens en påtår ..

Vad händer inom dig ? för i min kropp är det full ståhej ..

Inget känns längre bra min vän , och jag känner hur du försöker göra allt rätt igen ...

Kämpar gör vi båda två , för att finna den rätta tyngdkraft vi en gång haft ...

Den där lätta lyckan vi hade inom oss ,när du slapp jobba dubbelt upp ...

Jag saknar vår lycka igen , det där lugnet jag hade inom hela mig ...

Detta får dig att känna min press som idag är en enda stor stress ... 

En dag min vän , ska vi ha nått fram med  sjukdomen ...

 

Så många grupper så mycket lidande , detta borde kännas svidande.....
Men ni blundar än låter oss gå obehandlade hem ....

Bryr er inte om att vi faktiskt mist vårat hopp ...

För vi är endast en börda för er, i en  ledsen  rädd liten kropp ...

Var finns den hjälp vi vill ha ? måste vi resa land o rike för att få en förståelse undrar jag ..

Så många som lider precis som jag , som tappat fattningen o känner sig redan begravd ...

För era lagar tar bort våra liv , o fyller det med syntetisk jäkla levaxin ....

En medecin som ska fylla en funktion men gör oss istället helt utan kordination ...

Istället för ge vår kropp det den vill ha , går vi sjukskrivna o jagas av myndigheternas jäkla moral ... 

Känner en rädlsa o frustation mister jobb medan ingen förstår sig på oss ...

Många förhållande går i kras för deras respektive finns inte ens kvar ....

Den lyckliga varelse vi en gång var , har bytats ut till en zoombie just så känner jag ...

Jag läser och gråter om andra som har det som jag , utan hjälp somnar vi ledsna varenda dag ...

Vaknar upp till ett helvete och en värld så grym , 

bytar läkare o endokrin ,för att desperat få en som lyssnar & kan tänka som vi  ...

Men går tomhänt åter därifrån , och med gråten i halsen vandrar vi i ovisshet därifrån  ...

Vad får er att vilja göra oss så ont ? vi är trötta på alla sparkar för vi ligger ju där endå...

Resa oss går inte utan er hjälp tyvärr , och då vet vi det finns inget hopp för oss mer tyvärr ..

Ni har målat denna sjukdomen svart , blundar för den och låter oss lida útan ens ge oss en chans ... 

Ni borde skämmas att ens låta någon lida så här , medan ni bara rickar på huvudet och låter oss leva så här ....

Hoppas nu att en i regeringen får detta som vi , så kommer det nya bestämmelser som gör att vi friska åter får bli .... 

Att det ska behöva gå så här jäkla långt , i Sverige är en skandal minsann ...

Trodde ej i min värsta mardröm detta existera i vår värld någonstans .... 

Se till att ge våra liv tbx , vänner o familj o jobb åter vill vi ha  ...

Få le mot livet vi engång haft , finna ro o frid i allt det helvete vi haft ...