Du mitt älskade ...

Rött som kärleken ...

Varm som elden ..

Tack för du orkar ...

Reder att slå  dina mjuka slag ...

Trots kroppen är i sånt olag ...

Utan dig kan  jag inte andas ....

Utan dig finns inte jag ...

Du har gett mig gåvan till mina älskade barn ...

Utan dig hade jag inte haft dom här..

Utan dig hade jag inte funnit kärleken ...

Det är du som gör att jag får vakna upp varje dag ..

Det är du som kämpar mot allt de som borde varit bra ..

Känslan att fått bli farmor , bara namnet får dig slå fortare ..

Lyckan till de mina får dig att slå mera ...

Du har gett mig denna tid , och jag hoppas du slår i mig länge till ...

Jag älskar dig , men är ledsen du får jobba så här ...

Medecinen gör dig svag , men idag fick jag konstaterat du kämpar som jag ...

Stolt över ditt jobb , mitt älskade hjärterum....

 

Alla mår vi likadant ,ingen ska känna  sig  utanför ...

I en förening vi har, åkte en av de bästa från där ..

Vi mår alla skit och känslorna hoppar hit och dit ...

Men det viktigaste endå är väl att finnas för varandra just då ...

I denna sjukdoms problematik är det extremt mycket känslor med i ...

Kroppen den är svag , orden kan komma i en fart ...

Inte alltid man minns, saker man hört flera gånger försvinner ut ,,,,

Inga hårda  ord behövs , det räcker vara känslig och sårbara ..det är vi ...

Jag blir arg och ledsen på vårt kämpande , som inte bär nån frukt hos sjukvården ,, ...

Vi har bara varann ,som verkligen ska förstå och stötta i allt  ...

Putta inte nån bort, vi behöver varandra och en support ...

Känslan att bo i denna sjukdom , är tuffare för en del ..

Men i stora hela är vi på samma vatten och vill bara hitta hem....

Hjälpen jag med er får ,betyder så mycket och det vill jag alla ska känna på....

Så putta inte bort en syster här , vi ska alla ro i hamn till en säker plats nånstans ...