Trodde jag funnit fram....

Men livet vände i en hast ....

Jag fick genomgå det som sårar mig allra mest ...

Oärlighet och svek , denna skada kan aldrig läka igen ...

Jag visste du var feg , men trodde inte jag skulle få lida för de ....

Tårarna rinner på min kind , nu vänder livet åter igen ...

Ärlighet ett vackert ord , som tyvärr av vissa andvänds för lite på vår jord ..

Denna tyngd i mitt bröst ,värker extra och jag känner mig mållös ...

Få stå där utanför , höra de orden om mig var inte bra ...

Du kunde frågat mig ,varit ärlig och rak för sån är jag ....

Men att prata bakom min rygg , där sjönk du och kvar finns ingenting ...

Sårad tar jag mig därifrån ,det värker i hjärtat och allt känns så långt bort..

Kärleken vad var den värd ? när du kunde göra detta här?

Att få läka dessa sår, få ett ärligt liv känns jäkligt långt ifrån ...

Men nu måste jag finna ro ,för kroppen är ledsen och ger snart upp...

Jag var inte värd detta förtal , men nu vänder jag mig om för nya tag ,,,

Kommer kännas tungt i mitt bröst , men kommer besegra det & få lugn och ro åter igen....